Historiskt sett så har nickel-kadmiumbatterier, tack vare sina elektriska egenskaper, varit det dominerande laddningsbara batteriet för strömförsörjning av bärbar och stationär utrustning för de mest skiftande användningsområden. NiCd-batteriet har utmärkta egenskaper så som hög effekttäthet, långt cykelliv och bra prestanda vid låga temperaturer med bibehållen kapacitet (för många batterier sjunker kapaciteten markant vid låga temperaturer). Men beroende på sitt innehåll av den miljöfarliga och giftiga tungmetallen kadmium är batteritypen numera nästan helt förbjuden inom EU och många andra delar av världen. Det finns dock vissa undantag för NiCd-batterier i specialtillämpningar så som medicinteknisk utrustning, alarmsystem samt för nödljusbelysning och militära ändamål.

Nickelkadmiumbatteriet är uppbyggt på liknande sätt som NiMH-batterier men med den stora skillnaden att anoden består av metallen kadmium. NiCd-celler kan drabbas av den s.k. minneseffekten. Minneseffekten är ett fenomen som inträffar om man inte laddar ur sin cell fullt efter varje uppladdning vilket får den tillgängliga kapaciteten att temporärt minska. Dock kan man ”återställa” cellens prestanda genom att cykla cellen fullt ut (ladda hela vägen upp och ur) några gånger. Även nya celler och batterier som har lagrats en längre tid bör cyklas ett par gånger för att uppnå högsta tillgängliga kapacitet och lång livslängd.